“Därför ska du undvika smileys på jobbet” – det var Metros löpsedel som många av oss möttes av på väg till jobbet den 15 augusti i år. Bakgrunden var en undersökning gjord på 549 frivilliga deltagare från 29 olika länder. Men är slutsatsen verkligen sann i dagens Sverige? Och i så fall hur länge till?
I undersökningen blev deltagarna ombedda att beskriva mailskrivarens "värme och kompetens" utifrån ett antal mottagna mail varav vissa innehöll emojis och andra inte. Svaren visade att deltagarna skattade avsändarna av emojimailen som mindre kompetenta och varken mer eller mindre varma än de övriga. Dessutom framkom att mottagarna oftast gissade att det var en kvinna som hade skickat mailen som innehöll emojis.
För det första är det viktigt är att göra skillnad mellan emojis (den klassiska gula gubben och andra figurer) och emoticons/smileys. Det senare är känsloyttringar som skapas med hjälp av tangentbordets tecken, som den klassiska: “:-)”.
Emojins skapande brukar tillskrivas Shigetaka Kurita, en anställd på NTT DoCoMo, den största mobiloperatören i Japan. När Apple släppte sin första Iphone 2007 fanns emojin redan med i bilden, men bara på telefoner avsedda för den japanska marknaden. Först i och med iOS 5 2011 började Apple stödja emojis på en global nivå. En annan viktig milstolpe kom 2010 med Unicode Standard som standardiserade utseendet mellan olika system.
Emojins utveckling från idé till ett centralt inslag i vår vardag har med andra ord gått med raketfart. Erkänn att du inte ens tänkt på var eller när den där lilla gubben först dök upp innan du läste det här? Och ändå har du accepterat den till 100 procent. Inte minst inom sociala medier har emojin kommit att bli en oersättlig del av kommunikationen. Enligt en undersökning gjord av Quintly 2016 ökade interaktionen 17 procent när emojis användes i inlägg på Instagram.
Värt att fundera över gällande undersökningen är hur många emojis som användes i de mailen som deltagarna fick läsa? En överdriven användning – av vad det än gäller – kan signalera en viss inkompetens. Det handlar också om relationen till mottagaren. Är det en upparbetad kontakt eller ett säljmail vi pratar om? Är texten korrekt och välstavad i övrigt?
En annan aspekt är att Sverige är känt för att ha en mer informell arbetskultur jämfört med många andra länder – skulle resultatet blivit annorlunda om man gjorde en svensk undersökning? Sist men inte minst, kan man verkligen dra emojis och smileys över samma kam?
Vår spaning – till skillnad från undersökningsresultatet och Metros rubrik – blir att smileys visst kan fylla sin plats i arbetslivet. Om man:
- använder det med måtta.
- förlitar sig på sin känsla för när det passar.
- är medveten om att emojis kan komma att se annorlunda ut beroende på webbläsare/mobil. Ett säkert kort är att hålla sig till “:)”.
Så om det inte redan i viss mån har smugit sig in redan, tror vi att det bara är en tidsfråga innan det kommer accepteras allt mer. Med tanke på emojins och smileyns rekordsnabba utveckling hittills har vi svårt att se att det går att hålla vattentäta skott gentemot arbetslivet i all evighet.
En ny generation är dessutom på väg in i arbetslivet – en generation som ofta uppfattar en text helt fri från smileys och emojis som otrevlig. Vad tycker vi om den här utvecklingen då om den skulle visa sig stämma? Vi tycker att som med allt annat handlar det i slutänden om måttlighet och sunt förnuft. Dessutom – man blir ju ändå lite glad av dem, eller hur? =D
Fun facts
Ordet “emoji” är japanskt där “e” står för “bild” och “moji” för “tecken” – alltså ungefär “bildtecken”. Emojins fader Shigetaka Kurita, berättade i en intervju för Storify om hur han fick idén:
"Allt visades med text. Även väderprognosen visades som "bra". När jag såg det, fann jag det svårt att förstå. Japanska TV-väderprognoser har alltid inkluderat bilder eller symboler för att beskriva vädret, till exempel en bild av sol menat "soligt". Jag skulle hellre se en bild av solen, istället för en text som säger "bra".